KLASS 5 OCH 6 HÄLLINGSJÖ SKOLA ÅR 1964 - 1966

Nu fick vi en Magister för första gången! Vi hade alla en mycket stor respekt för Magistern. Magisterns ord var lag för oss. Han talade t ex tydligt om att vi tjejer inte fick använda smink eller nagellack. Vi lydde honom. För det mesta. En gång testade jag att måla ofärgat nagellack på fingernaglarna. Han såg det direkt! Lägg upp fingrarna på bänken, Yvonne!

Under dessa år var jag precis lika studiemotiverad som tidigare. Jag tyckte det var jätteroligt att gå i skolan. Det var inte riktigt lika mycket psalmer och orgelspel som tidigare. Vilket var en fördel. Vår Magister var fenomenal på att ordna Roliga timmar för oss på lördagarna!

Även Magistern bjöd hem oss alla i klassen. Han bodde i ett hus, med stor trädgård, i utkanten av Hällingsjö med sin familj. Det värsta var att han hade bi-kupor på tomten!

Högsta klädmode var pastellfärgade elastabyxor och polotröja. Gärna ljusblå byxor med en ljusrosa polotröja! Det kanske är därför jag aldrig har dessa färger på kläder numera....

Julen 1964 köpte jag min första Barbiedocka. Ensam åkte jag bussen från Hällingsjö ner till en leksaksaffär i Mölndal där den åtråvärda dockan fanns att köpa. 13 kronor kostade hon! Det var  jättemycket pengar på denna tid. Mammas knappnålar blev örhängen till Barbie. Hennes kläder sydde och stickade jag själv.

Visst hade vi telefoner även på 60-talet! Men bara en i varje hus! Och den var oftast placerad i hallen, så att alla kunde höra vad som sades. Hemma hade vi en röd Kobra-telefon. Men telefonen fick endast användas för korta meddelanden. Det var dyrt att ringa. Och att ringa Rikssamtal - dvs till någon annan stad - var jättedyrt! Det fick nästan inte förekomma.

På rasterna: Hopprep. Hoppa Twist. Byta filmstjärnor.

Roligaste ämnen: Läsa, skriva, räkna. Och julfesterna fortsatte förstås!

Mindre roliga: Engelska. Alla som har sett det gamla TV-programmet från denna tid - där en man lärde ut engelska - förstår nog vad jag menar. Vi elever hade nog alla lite svårt att lära oss engelska. Det var ju inget språk man hörde i vardagen precis. På TV:n fanns en kanal, och TV sändes i stort sett bara på kvällstid. Och det var mycket sällan engelska program.